Erik Wallerius

Saknar dig farfar 💙 du finns alltid med mig och jag vet att du hjälper mig uppifrån. Vi ses igen! /Rebecka

Erik Gösta Folke föddes en vårdag i Ludvika 1929. Detta var en tid då gruvan i Grängesberg gick på högvarv och pappa Gösta tillbringade en stor del av sin tid på dynamitfabriken medan mamma Margit skötte hemmet och barnen. Man får nog säga att Erik var lite av sladdbarn med storebror Bengt och storasyster Mana 6 och 8 år äldre. Eriks barndom och uppväxt i det lilla gruvsamhället var säkert lyckliga år då vi söner från barnsben fått lära oss att Dalarna är ett paradis och Dalaregementet i Falun ser till att det så förblir. Erik fick alltid något lyriskt i blicken när han berättade om sin bardom i Bergslagen. Somrarna tillbringade han ofta på Svanesund och Stillingsön där han tillsammans med sin käre kusin Ragnar Hjertén upptäckte och utvecklade sin stora passion för båtliv och segling. Erik läste till textilingenjör i Norrköping och som inackorderings-grannar bodde det två "Evor". Den ena "Evan" kom från Motala och hette Gustafsson. Hon blev snart Eriks ögonsten och de två kom att tillbringa de följande 70 åren sida vid sida i livslång kärlek. 1954 var det bröllop i Motala kyrka. Sonen Göran kom till världen och man flyttade vidare till Gånghester i Västergötland där Erik blivit erbjuden arbete vid Borås Väverier. Sonen Lars föddes och 1963 lockade Skåne och den lilla familjen drog söderut till Åkarp där Erik började sin mångåriga tjänst vid Svenska Sockerfabriks-Aktiebolaget på Fersens Väg i Malmö. Eriks andra stora ögonsten var bohuskostern Saltkråkan. Den slipades och målades grundligt varje vår i Malmö hamn och under många, ibland regniga somrar trängdes vi alla under den lilla mysiga ruffen runt kamin och fotogenlampa. Det blev många seglatser till Taarbäck och Vedbäck, Saltholm Runt, Båstad, Hallands Väderö och vidare norrut till Eriks älskade Bohuslän. Som stolt Dalmas spelade även längdskidåkning en stor roll i Eriks liv. På Södervägen vallades det träskidor, så det doftade bränd tjära lång väg och på vinterloven bar det norrut till Mullsjö, Storlien, Storulvån, Vemdalsskalet och Sylarna med många långturer i spåret. Eva och Erik blev tidigt förtjusta i naturen på Falsterbonäset med de långa stränderna, Skanörs Ljung och Flommens golfbana. Saltkråkan ersattes av en Trissjolle som flitigt rundade Måkläppen, inte sällan med gråsälar i följe. En gammal badhytt blev varsamt renoverad och Eva och Erik kom att tillbringa 45 härliga somrar tilsammans på näset. Eriks stora nyfikenhet och intresse för människor, natur, historia, konst, sport och kultur gjorde att han kunde umgås med alla. Han lämnar ett stort tomrum efter sig och jag kommer länge att sakna våra möten och många intressanta samtal. Pappa har kämpat med demens de senaste åren och vi är alla tacksamma att han fridfullt fick somna in den 5 januari. Utom allt tvivel seglar Pappa i sin himmel, där han med blicken riktad mot horisonten och med halv vind och 6 knop njuter av seglatsen mot solnedgången över Kattegatt.

Min älskade pappa, tänker på dig hela tiden. // Lasse