Mårten Hultenberg

Tack Mårten för din vänskap och generositet och tack för dina vackra gåvor till oss och våra barn . Vi bevarar minnet av Dig i våra hjärtan.

Vi känner stor saknad. Vänskapen och gemenskapen med Mårten har varit så viktig för oss på många sätt. En rad minnen av hans konstverk, utställningar, gloriafragment och akvareller och sagor, den stora ljusbäraren i Domkyrkan, konservatorsuppdrag och mycket annat flimrar förbi. Men inte minst arbetet i Lunds stifts kulturgrupp. Och flera fina samtal i Önnerup, dit era föräldrar generöst och vänligt bjöd in oss - spontant eller vid firande av högtidsdagar. Och den sista festen på Domkyrkoforum 2018 med Kristofers vackra hyllning till Mårten med boken "Sakrala objekt", som vi just nu bläddrar i och återupplever Mårten som en kreativ konstnär med Glorian som centralt motiv. Vi vill sluta med några rader ur svensk psalm 776. "Tack för möten och samtal, för konst och musik, för skratten och gråten, som gör livet rikt. Morgon och afton, början och slut, yta och kärna, höjder och djup, allt tillhör dig, Gud, allt tillhör dig."

Mårten och jag träffades redan på 50-talet. När Mårten studerade på Konstfack träffade han nämligen Gudrun, som bodde granne med mig och var min bästa vän under barndomen. De gifte sig och flyttade till Skåne och den regelbundna kontakten skedde mest per telefon. När Mårten besökte Stockholm gick vi ofta på konstutställningar och Mårten inspirerade med sina kunskaper och sin förmåga att berätta vad som i hans ögon skilde god konst från dålig. Vi kunde också besöka någon konstnär, som han kände. Jag minns särskilt ett besök i ateljén hos Sixten Lundbohm, som var en av Mårtens idoler. Min fru Siv och jag gjorde regelbundna resor till Skåne om somrarna och då besökte vi alltid familjen Hultenberg, först i huset i Bjärred och sedan i den fina gamla skånegården. Vi minns med värme alla de gångerna vi varit där och suttit i trädgården eller i den underbara glasverandan, omgivna av mårbackapelargoner, njutit av god mat och trevlig samvaro. En sommar pekade Mårten på en gås, som spatserade på gården, och sa att den hette Zetterström och att vi skulle få den till Mårtensafton. I november ringde han och sa att räven tyvärr hade ätit upp Zetterström! Men han hade köpt en annan gås av en bonde och den sände han med flyg (!) med en person, som skulle flyga från Sturup till Bromma. Ett löfte är ett löfte. Vi saknar Mårten men påminns om honom varje dag av de finstämda akvarellerna, som vi har i vår ägo.

Tack för år av intressant, givande och varm vänskap

Med tacksamhet för vänskap och för ovärderlig insats i Skara domkyrka och Mariasalen. RIP