Bengt Persson

Så plötsligt. Så ofattbart och djupt ledsamt. Jag och min fru såg så mycket framemot att Covid-19 skulle släppa taget om de begränsningar som höll oss borta från att äntligen få bjuda hem dig och Christine hem till vårt hem. Vi kände inte varandra så väl. Vi var nya grannar med varandra. Men på den korta tiden vi fick lära känna dig och Christine så var det bara trevliga möten som vi såg fram mer emot. Plötsligt, när det var så nära, så rycktes du bort Bengt. Vi som hade så mycket mer att säga varandra. Jag minns din livsglädje och ditt leende som alltid fanns där när vi hejade på varann. Du gladdes åt barnbarn och er fantastiska lägenhet. Du var så nöjd. Så nöjd som vi alla vill vara när vi arbetat och skapat oss genuina erfarenheter av arbete och liv. Nu när vi är kring de 60 så vill vi skörda livets erfarenheter och njuta av densamma. Du fick inte det. Så fruktansvärt orättvist. Vila i frid bästa Bengt. Kanske vi syns någon gång. Då pratar vi igen...

Plötsligt slocknar en låga
som värmt och som givit allt
Ett ljus blåses ut och hastigt
känns allt så isande kallt
Någonting brister stilla
en röst och en sång dör ut
Och strax förnimmer man tydligt
Att ingenting är som förut

Vårt varmaste deltagande till
Christine med familj
och
Inger & Lennarth

Kommer alltid minnas dig med värme och glädje. Sov gott Bengt.

Oj, vad tråkigt och alldeles för tidigt...
Tack för att jag fick lära känna dig Bengt.
Mina tankar går framförallt till Inger, Lennart och Tine.